Charlottes

Igår tog jag studenten. Jag. Tog. Studenten. Tiden innan och hela dagen igår har varit något av det bästa i mitt liv. Det har varit ren och skär lycka. Inga fakeleenden eller ledsna miner. Det har varit underbart. Gymnasiet har varit fantastiskt och några av de vänner jag fått tror jag absolut kommer vara med mig länge.

Under gymnasietiden hände massor och jag skulle nu kunna bli hur sentimental som helst. Men för att ta fram några saker så har jag till exempel lärt mig hantera min prestationsångest - det betyg jag är allra mest stolt över är mitt VG i fysik. Jag älskar att mitt gäng har suttit flera timmar på Garströms så många gånger att personalen där nu är vi våra homiesar. Jag har haft fantastiska lärare, som jag har kunnat skratta åt dem och de åt mig. Jag älskar att mitt gäng åkt till Berlin bara för att festa och att nästan alla av oss där satte oss mot en mur och kissade samtidigt. Jag älskar att vår klass alltid lät alla vara den de ville vara och jag älskar de senaste veckorna med den klassen, framför allt hela vår stadsrunda. Vilken natt det har varit och vilket snyggt flak vi hade! Summan av kardemumman är att jag är jävligt nöjd med min gymnasietid - jag hade antagligen inte kunnat få ut mer av den. Men nu känner jag mig klar, för det finns inte mer för mig att hämta där. Så det är enbart med glädje i sinnet som jag lämnar det stället. För världen är ofantligt stor och jag bara längtar efter att få se mer av den. Som klychan säger; det här är inte slutet, det är bara början.